Eftersom några ville att jag skulle göra en kort historia lång så kan jag börja med att säga att visst, er önskan är denna gång är min lag;)

Bilden ovan tog mina föräldrar på mig när jag var 3, det var precis innan de adopterade mig. Redan då var jag handikappad. Som historien går så blev jag överkörd av ett tåg som liten, ca 1 år gammal, och de amputerade mina ben.

Som liten blev jag lite mobbad för det. Jag var inte riktigt lika snabb som alla andra och eftersom jag har proteser så är mina lår olika stora och jag går lite småsnett/konstigt. I ungdomen är utseende väldigt viktigt som de flesta vet (enligt många, inte alla som tur är) därför kändes de yngre åren sisådär.

När jag sen blev lite äldre och började på gymnasiet så var det rätt många som istället tyckte det var häftigt, helt motsatt jämfört med innan. Under gymnasiet gick jag ungefär 4 modevisningar med skolan utan ben.

Många undrar om det är jobbigt och det kan det vara, som tex när man får skavsår, eller man måste kliva upp ca 5 minuter tidigare för att ta på sig benen men det finns gånger det är rätt skönt. Efter en jobbig dag finns det inte mycket bättre än att ta av sig benen, det är lättnad till tusen, eller typ det faktum att jag inte fryser om fötterna om vintern.
Det är faktiskt rätt skönt att gå utan proteser, lite av en frihet liksom. Jag går på knäskålarna, precis som på bilden ovan.

Det är viktigt att jag tar av mig benen varje dag då jag annars får skavsår, plus att det gör ont att sova med proteserna på mig.

Fejkbenen eller vad folk vill kalla det för heter proteser och de är inte gjorda i trä som många tror.
Tack vare det blåa laget(moderaterna) måste de flesta nu betala hela eller endel av summan av sina hjälpmedel. Okej, 2000 kanske inte är världens utgift med tanke på att man har de ett helt år innan man byter, men det är 2000 jag hellre hade gjort med nått annat.

Att gå med proteser är svårt att beskriva, jag har inget att jämföra med men eftersom jag har knäskålarna kvar så kan jag böja på benen.

Jag tror det sammanfattar allt folk har frågat så om det är nått mer så fråga på så skriver jag till det:)

När jag la upp denna bild så fick jag endel frågor vad som hänt med mitt ben. För att göra en lång histora kort så är båda mina ben amputerade.

Eftersom vissa vill fråga, men inte vågar så tycker jag vi kan köra öppna frågor ang mitt handikapp. Skäms inte för att fråga, VÅGA FRÅGA helt enkelt.

Ställ din fråga i detta inlägg så svarar jag senare ikväll.

Godmorgon på er!

Idag är en speciell dag, det är nämligen exakt ett år sen jag gjorde skallbensoperationen och dessutom rakade av mig håret.
Tänk att det verkligen är så pass länge sen. Gud vad tiden går fort!

Ovan ser ni bilder på hur jag såg ut innan jag rakade av mig allt och efter, samt hur det ser ut idag.

Grattis till mitt hår!

Exakt nu börjar jag mitt arbetspass på jobbet.